Om min musik

"Matteo Iammarrone (Fitzroy) sätter sig bakom pianot och till lika kantigt som dramatiskt klavertramp börjar han sjunga på tyska. ”Nu börjar det på riktigt!” utbrister Matteo och lämnar både pianot och tyskan bakom sig för att istället tillägna ”Pubrunda” till Amanda Romares roman "Halva Malmö består av killar som dumpat mig". Med ett otyglat och vildsint gitarrspel framför han sina eldiga alster. Stundtals drar det åt vispunken och powerpopen, men oftast är det yvigare än så.
Matteo har vuxit upp i italienska Torremaggiore, bott i tyska Tübingen och slutligen landat i Göteborg för att gå Visskolan på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Redan när han kom till Sverige för sju år sedan började han skriva på svenska och med tiden har han utvecklat ett poetiskt språkbruk med målande bilder och underfundiga funderingar. Ett språkbruk som inte liknar någon annans, kanske mycket tack vare att han likt Cornelis Vreeswijk kan hålla både en distans och en nyfikenhet till svenskan som inte riktigt går att ha när man fått den med modersmjölken.
I ”Habitat” funderar han över hur chockad människan måste ha varit när hon lämnade Afrika för mänsklighetens första svenska vinter. Han ser fika som en revolutionär handling och skanderar ”Mer fika för alla!”. Han har med sig en tavla över den bohemiska stadsdelen Trastevere i Rom som han liknar vid alla älskare på Köpenhamns broar. Han skrattar åt spanska studenter som försöker fånga norrskenet i Skåne. Han sjunger glada schlagersånger om rädslan för att bli utvisad och menar att himlen borde ligga på gångavstånd.
Bakom den brutna svenskan, den underfundiga humorn och det otyglade gitarrspelet är Matteo Iammarrone helt enkelt väldigt litterär och filosofisk. Så pass filosofisk att samtidigt som han tonsätter den danske poeten Yahya Hassans ”Pøbel” också passar på att klämma in en vinkning till Tomas Tranströmer. Innan han kliver av scenen avslöjar han att han håller på att översätta en rad italienska visor och bjuder på en förhandsvisning av en ännu ofärdig översättning av Lucio Battistis ”I giardini di Marzo” som istället får framföras på både svenska och italienska." (Ur Facklor och Högafflars recension av Visklubben Rövens invingning 12/03/2023)

Mer fika för​ alla                                           Pub Runda